Så efter Grenada så är jag nu i Barbados.

En underbar liten ö lite utanför resten av västindien. En liten platt ö med långa mjuka stränder som fångar blåa vågors svall från kust till kust. Stränder som fylls av människor från olika platser på jorden. En ö där stränderna kantas av Hotell och Restauranger där stränderna hällst är privata och Restaurangerna lockar med pizza och ostburarge. Efter de ståtliga Hotellen och Amerikanska restaurangerna går kortare gator där lokalbefolkningen och turisterna möts. Gator fulla av förväntans fulla försäljare som tar dagen i ett lugnt tempo och tjocka turister som vandrar gatorna för att uppleva det där som bara en solig semesterdag kan erbjuda. Mer än turisterna förväntat sig erbjuds också. Längs gatorna finns billigt krims-krams som säljs till speciella och bara för turisterna uppsatta priser. Vid varje gathörn och längs varje kvarter vandrar unga män från lokalbefolkningen och erbjuder vadhäls turisterna vill röka eller sniffa. Längs med gatorna, mellan stånden så är kanterna beklädda av bilder och färger från allt som turister och lokalbefolkning slänger ifrån sig när de är klara med vad än de just har avnjutit. Längre in kommer de lite bredare vägarna där trafiken tätnar, där ståtliga hotell ersätts med stängda Hotell, där restauranger ersätts med snabbmat och där försäljare ersätts med små och bara sådär lokala som öl-kasinon kan bli i en ö som lever på att imorgon landar en ny turist.

Alltså; inget fel på ön. Blå himmel, blått hav, härliga stränder och svala nätter. Men stället är fullt av tjocka turister i 50 års åldern som tappat all vett och sans, en lokalbefolkning som försöker suga ur varje dollar de kan komma åt. Lite så här går det när man lever på turism och satsar på billigt för att få så många turister man kan.

Men hur mår jag egentligen?

Inte helt nöjd. :-) Men dock ska sägas att jag inte har sätt så mycket av Barbados som jag skulle velat. Dagen efter jag kom hit så vart jag nämligen sjuk. Och ingen exotisk sjukdom häller. Vanlig djävla höst-förkylning! Men jag slutade äta, drack bara öl och spenderade tiden med att somna utslagen i solstolar på stränder någon kilometer ifrån hotellet utan pass eller plånbok.

Eller inte. Det var vatten och inomhus med mat som inte smakade något på hotellet i tre dagar. Och researrangören på hotellet visade sig ha bott i Sverige i två år så hon kunde Svenska och tog hand om mig lite. Så det var ingen nöd på mig.

Knallar på ändå

Men idag kände jag mig bättre så jag tog en liten promenad för att känna efter hur kroppen mådde. Kom hela vägen till Bridgetown (ca 5km) och tillbaka igen med många stopp på vägen, bl.a. ett litet "naturreservat" med klippt gräs och stengångar (dock stängt förutom en utsiktplats). Och Barbados är inte riktigt så illa som det låter. För att ställa det i relation till Grenada så skulle jag säga att till Grenada åker man om man vill uppleva saker och inte vill bo på hotell medan till Barbados åker man om man vill uppleva sol och bad på Hotell.

Golden Apple

Såg syrrans kommentar på förra inlägget (joo, jag läser dem) så jag kollade upp Golden Apple igen. Tror det var en Spondias dulcis. Har inget svenskt namn vad jag kunde hitta men Ambarella verkar vara "europeiskt" namn så det borde funka på svenska också.

Lägg till kommentar

Visa kommentarer (4 st.)

Framme på Barbados, men jag ligger en vecka efter så här kommer den...

Så efter en vecka på Caribbean Breeze så flyttar jag vidare till Mango Bay.

Mango Bay

Mango Bay drivs av ett par tyskar som har flyttat hit för sex, sju år sedan. Vilket märks tydligt på lite roliga och mindre roliga sätt. Men stugan är trevlig och utsikten från den är helt otrolig. Så det har kanske blivigt lite många bilder på solnedgångar på senaste tiden.

Stugan har en tillhörande liten strand ca 178 trappsteg ned med svart sand från den vulkansten (eller vad det heter) som Grenada består av. Gick ned dit första här dagen men jag glömde kameran vilket var tur eftersom några fiskare hade beslagtagit stranden och kastat dålig fisk i strandkanten. Dessa kadaver hade såklart i sin tur spridigt sig över hela stranden med vågornas hjälp med cirka en meters mellanrum. Men jag drog ner dit näst sista dagen för lite sol och bad och då var det bara jag, stranden, havet och strandkräfterna.

Under middagen först kvällen lärde jag känna en tysk gäst (alla gäster är tyskar förutom mig). Martin. En trevlig Rasta som spenderar några veckor i Karibien varje vinter. Så dagen därpå drog ner till St George, Grenadas Huvudstad. Dock var det en Färja inne så vi spenderade tiden med att dra runt i utkanterna och snacka gojja. Men trevligt var det... Vi såg också Fortet. Ett gammat fort från Pirat-tiden som också har agerat som fängelse (vad vi tror). Men det var inte mycket att se. Några kanoner, några kanoner till och usikt över St George. Vi bestämde dock att gå ut och se Concord Falls någon dag därefter.

Fish Friday
Dock var dagen efter redan planerad. Vi skulle till Fish Friday. En liten, hmm..., festival liknande sak uppe i en av fiske-byarna som äger rum varje fredag. De ställer ut några stånd och i dem kan man köpa nyfiskad fisk som är grillad, friterad, kokt eller något av alla de andra sätt man kan tilllaga fisk på. Helt Klockrent! Åt tills jag höll på att gå sönder, dock provade jag inte grillad hummer eftersom jag redan var övermätt och andra tyska turister ville åka hem.

Concord Falls

Haik är alltid trevligt. Denna till Concord Falls. Vi gick från Stugan upp till huvudgatan och efter en kvart så kom vi till en avstickar väg mot vattenfallen. Grenada är en kullig ö och vägen gick stadigt uppåt men vi knallade på. Överallt finns något att se och medan vi stod tog en liten paus så dök en bonde upp och började berätta om sina ägor, vilket var klockrent eftersom han pekade ut varje växt och sade namnet på den.

Efter ca 40 min från korsningen kom vi till första fallen (se Bilder). Ett turist-tillhåll som dock var tomt när vi var där (troligen inget kryssningsfartyg inne den dagen). Tittade lite på fallet och gick sedan mot fall numer två...

För att hitta det andra fallet så lämnade vi asfalt och civilisation bakom oss. Det ända som tar en mot det andra fallet är en liten liten stig som korsar bäckar och åar med endast några stenar utslängda som hjälp att komma över (om en det på vissa ställen). Stigen slingrar sig igenom träd-tunnlar och djungel. Helt underbart att vandra och det kändes lite som man utforskade okänd terräng. När vi till slut kom fram till fallet var det helt underbart. Fallet har karvat ut ett stort in-språng över år-tusenderna och in-språngets kanter är nu fyllt av krängande växter och träd som söker solens sken. Fallet kändes 30 meter högt och störtar ned i en liten pol. Allt är fuktigt, varmt och bara sådär som det verkar vara på "Mitt i Naturen". Polen var sval och den svalkade mina fötter alldeles utomordentligt bra.

På vägen ner från fallen stötte vi på en ny bonde som var klar för dagen på kullarna och hade med sig frukt ner till familjen. Vi pratade på vägen ner om allt möjligt och när vi kom till hans hem så sköljde han av ett "Golden-Appel", skalade det och gav oss till vandringen ned. Frukten var helt otrolig; helt färsk, mogen och saftig. En oöverträffligt slut på en underbar vandring i ett vackert land.

Golden apple vet jag ej vad det heter på svenska men har ett gul, svarfläckig läderaktigt skal med ett gul och saftig kött. Stor som en större potatis var den.

Det var allt för mig, imponerande att du har läst hela vägen hit. :) Kanske kommer det mer om Grenada senare när jag har hunnit ta in allt.

Lägg till kommentar

Visa kommentarer (4 st.)

Jag hade förväntningar på mig själv att uppdatera oftare än såhär men det verkar inte hända. :-/

Nåja... Så, första veckan i resumé; eller min vecka på Caribbean breeze.

Som synes på bilderna är stugan en självstående litet krypin i södra delen av Grenada. Det tillhörande huset där andra gäster och värdinnan Sue bor är av det större slaget med fyra våningar, tilltagna rum och högt i tak. Där spenderar Sue huvuddelen av sin tid i sin tron, just nu med sällskap av en vän och gäst. Regniga dagar var det klock-rent att gå upp till huset och lystna till historier om livet på Grenada och prata om allt i lugnt tempo över en RomPunch; eller tre. En vandring ner för kullarna tar en till huvudgatan och därifrån är det inte långt till strand, affärer och restauranger.

Livet på Grenada är en sakta lunk. Totala motsvarigheten till liv och rörelse. Det enda som går fort är Bussarna som är mycket billiga, totalt livsfarliga och utan busshållplattser. Det svänger förbi en mini-buss där en kille ropar "Yu a'goin Toon?". Bara att hoppa in, njuta av musiken som är på högsta volym och slå hårt i busstaket när man vill av. Ca 15 spänn kostar en 45 min resa. Dock gick jag nästan uteslutande eftersom det var 15 minuter till huvudvägen och därifrån 5 minuter till närmsta butik och sedan ytterligare 5 minuter till stranden.

Stranden är lugn och trevlig och ganska tom så länge det inte är ett kryssnings fartyg inne. Då fylls den med amerikanska turister och försäljare medan alla andra flyr till parker, caféer och pubbar. Flyr kanske inte är rätt ord, lunkar i sakta mak med hellre en pause för mycket än en för lite. En bra fras att lära sig är "no cruise tourist", då så slutar strand-försäljarna sälja och börjar snacka skit med en istället.

Grenada känns inte turistigt och det märks tydligt att turism inte är det ända ön har att ge. Allt känns mycket ärligt, vänligt och lugnt. T.ex så gäller samma pris för lokalbefolkning som för turister och stranden används av lokalbefolkningen mer än av turister (förutom när den fylls med kryssnings-fartygs-turister).

Kort sagt. Precis sådär som det ska vara! Bara de stängde av kryssnings-hamnen.

Livet är Lugnt... //Jonas

Lägg till kommentar

Visa kommentarer (3 st.)

Sista natten

För att inte försova mig så håller jag mig vaken sista natten. Det mesta är klart och allt jag ska göra innan jag åker är packa väskan. Fredrik kom över och höll mig sällskap, vilket jag behövde och inte kan tacka honom nog mycket för. Han höll mig lugn och såg till att jag inte behövde vara orolig för Heathrow-Gatwick.

Jag såg till att komma riktigt tidigt till Arlanda med min väska som förhoppningsvis innehåller allt jag behöver och bör ha med mig. 10.7 Kilo verkar vara allt som behövs. Checkar in och frågar angående min 3 timmars transfer från Heathrow till Gatwick är nog med tid. Inga problem säger personalen, dock får jag en känsla av att det är mer ett "bli av med personen istället för att ta tag i problemet" svar än något annat. British Airways hemsida rekommenderar minimum 3 timmars transfer mellan de två flygplatserna och min transfer är exakt 3 timmar.

Up up and away

Flyget är, så klart, försenat men med god vind från Sverige landar vi 10 min före planerat. Att hitta ut från Heathrow är inga problem. Att hitta Buss till Gatwick är däremot lite svårare men efter lite frågor och många axel-ryckningar så sitter jag på bussen med god marginal. Kanske hade personalen på Arlanda rätt... inga problem.

Jag kommer till Gatwick och efter ett hej-då från Syster (via telefon) så flyger jag. Flyget är ca 20% belagt och jag får en hel rad flygstolar för mig själv så det är hög tid för lite sömn.

Efter en inte så god natts sömn på planet (mycket turbulens) så landar vi i Barbados för att släppa av hälften av alla passagerare. Sedan bär det av för den sista sträckan till Grenada. BA är som vanligt ett av de bättre flygbolagen jag har rest med.

Pass på Grenada

Landar trött i Grenadas bäckmörker och pass-kontrollen börjar bråka. Jag har inget flyg mellan Kathmandu och Bengaluru, vilket enligt pass-kontrollanten är mycket mystiskt. Efter många frågor springer han iväg till en kollega och efter en axel-ryckning så är jag accepterad som turist. Fukt och Värme slår emot mig när jag lämnar flygplattsen. Min taxi har väntat troget på mig och Kosmos, som chauffören heter, tar mig upp, upp, upp för kullarna till Caribbean breeze.

Jag släpps av och går in i dörren där Sue bemöter mig med en kram, en nyckel och en liten stuga bara, bara för mig (se bilder i album). Det bästa mottagande jag någonsin har varit med om; ingen kort-kontroll, överlämning av pass eller några föreskrifter om var som är och inte är tillåtet.

En nyckel, en stuga och en kram.

Efter det; äntligen en god, trygg och behövlig natts sömn.

Lägg till kommentar

Visa kommentarer (3 st.)

Tjo.


Lite trött men glad ändå. Vilket ställe... Nu ska här sovas. Kommer mer någon annan dag...

Men jag är framme och allt gick bra med resan.

Uppdatering: Nu är Album sidan uppe.

Lägg till kommentar

Visa kommentarer (1 st.)